bambiilovesyou

Vilken jäkla vecka...
Visserligen har den gått fort,
men schemat har varit fullsmockat känns det som.
På jobbet har det varit galet mycket.. och barnen är som upp och ner vända!
Och vissa dagar känner jag att jag helt enkelt inte räcker till.
Idag är en sån dag!
Jag fick spel på ett av barnen idag,
gårdagen var redan jobbig med konflikter oss emellan.
Så jag planerade upp en samling med hela gruppen för att prata om det här,
känslor och "måsten" och beteenden, och respekt för varandra. På ett enkelt och roligt sätt såklart.
Det blev lyckat och vi alla "tummade" på att sköta oss idag.
Men precis innan lunch kändes de som om helvetet bröt ut.
Och efter en stunds tjat och stränga tillsägelser kunde jag inte hålla ilskan inne.
Jag skrek och röt ordentligt åt det här barnet, som tillslut gav med sig.
Jag var så arg så att jag skakade och tårarna var inte långt borta.
Psykbryt!!




Efter 5 minuter när vi båda lugnat ner oss,
så pratade jag och det berörda barnet ut i enrum.
Jag förklarade, vi diskuterade, och barnet fick säga varför det blev som det blev.
Vi kom överens, sa förlåt, och kramades igen.
Det kändes skönt!
Som om ilskan rann av mig.

Jag är inte särskillt långsynt av mej, och får jag bara vara ifred för lite tankar, så kan jag glömma och gå vidare.
Men ibland inser man vikten av att reda ut allting, och faktiskt be om ursäkt för det som hänt.
Efteråt känns de som om man svävar på moln,
och kroppen och sinnet är tömda på ilskor, och redo att fyllas med ny energi.

Den här helgen är MER än välkommen...
Och ikväll tror jag att det blir lite bowling! :) De gillar vi!

Trevlig helg!