bambiilovesyou

Idag, den 14 september, skulle ha varit min älskade vovve, Daisy´s 15-årsdag.
Det är över 2 år sen hon gick bort, men jag gråter fortfarande floder när jag tittar på hennes kort.
Och jag kan fortfarande känna smärtan i bröstet som jag kände när jag och mamma var tvugna att ta det tunga beslutet att låta henne somna in efter ett långt och förhoppningsvis lyckligt liv.

Hon var min ängel från dag ett när vi fick henne... en riktig liten mammagris som följde mer var jag än gick. Aldrig kopplad.. men jag visste att hon inte var mer än ett par steg bakom.
 Jag saknar henne så otroligt mycket.. det finns ingen som nånsin kommer att kunna ta hennes plats i mitt hjärta!




Jag hoppas att jag får träffa henne igen.. i himlen.. i Nangiala! <3

Nu ligger jag i sängen, ska försöka sova tidigt. Har haft huvudvärk i 2 dar nu.
Undrar om det är stressen och ångesten över morgondagen som kommer omedvetet.
Imorrn är det ju dags för pappas urnsättning...
kommer bli tungt att riva upp alla känslorna igen... men de här blir de sista, de känns skönt!

Skriver mer om de imorgon, nu ska jag sova bort huvudvärken!