bambiilovesyou

Idag är en jobbig dag!
Det är första gången som jag verkligen känner det i hela hjärtat.
Att det saknas något i mitt liv...
Det är säkert ett omedvetet sorgarbete, och det är säkert nyttigt.
Men hela dagen känns helt upp och ner vänd, kan inte tänka på annat.

Jag har inte sovit mycket alls inatt.
Låg och vred och vände på mej igår, och hade svårt att somna.
När jag väl somnat så drömde jag om pappa.
Jag drömde att han satt i min gunga nere vid Edsviken där han hade båten när jag var liten.
Jag kastade mej i hans armar och bara grät, och grät och grät.
Han sa att allt bara hade varit en dröm. Men jag kunde ändå inte sluta gråta.
Jag släppte ut alla känslor och kände mej som 3 år igen.
Och det kändes så himla skönt..
Han var så fin! Ung och fräsh igen.
Jag minns att jag täntke att nu skulle allt ordna sig...

När jag vaknade var kudden blöt av tårar,
ochj jag insåg att ingenting hade förändrats!
Jag ville inte lämna sängen...
nånting fick det att kännas så himla meningslöst!