bambiilovesyou

Ååh...de kokar inom mej!!
Igår stängde jag på jobbet.. det var verkligen ingen rolig eftermiddag!
Det bara kändes att det skulle gå fel... och de gjorde de!!
Vi har barn som är lite "livliga" och har svårt att komma på bra lekar.
Det blir ofta brottning eller knuffningslekar.
Vi jobbar (självklart!!) dagligen med det här och sysselsätter dessa barn och deras behov på bästa tänkbara sätt efter deras och våra egna förutsättningar.
Igår var det bara jag och en vikarie på gården 
och de här 4 grabbarna satte igång med sina "brottas-lekar" på gräsmattan.
Jag ser det, jag håller ett öga på dem, men jag har inte möjlighet att gå dit just då,
då jag har föräldrar och barn som är påväg att gå, och vill höra om dagen.

Sen hör jag någon skrika "sluta", och ser snart att de är en mamma till ett annat barn.
Jag går såklart dit, säger åt dessa 4 barn att den leken inte är okej, och mamma vänder och går uppåt.

Efter en stund kommer mamman ner till mej på gården och frågar;
 "är det där något ni accepterar"
- självklart inte! svarar jag
- nej jag tänkte väl för de är riktigt läskigt. - mamman
- vi jobbar dagligen med att få dem att förstå att det inte är okej, 
och försöker få dem att hitta på andra aktiviteter.
men bra att du säger till! - jag
bra - mamman
sen går hon...

Okeij.. de var en jobbig situation.. absolut. Men jag trodde att de räckte så..
Men ICKE!! när jag kom imorse, redan sen och förbannad på en jävla idiot till busschaffis, så får jag höra att när de här barnet (till mamman som jag hade diskussion med) blev lämnat imorse, så hade pappan dragit upp vad som hänt dagen innan och fått höra att "personalen inte reagerat".
Då höll jag på att gå i taket.. för den "personalen" var ju självklat jag. Och det tog så jävla hårt.
För vad faan ska jag göra då? Jag är juh inte mer än människa.
Det är synd, för jag hatar när sånt där kommer fram i efterhand,
 när hon ändå lät nöjd över vår diskuson igår när hon gick..!! 

Näe, de har stört mej hela dagen, inte för att jag känner att jag på något sätt behöver försvara mej inför henne.
Men för att det tar så hårt, som att få en kniv i ryggen och höra att man inte bryr sig eller reagerar på det som händer, när vi sliter som djur varenda jävla dag för att "få ordning" på de här 4 killarna som allt handlar om.
Helt galet och väldigt tråkigt...!! 
Det förstörde garanterat min förmiddag!!





Men sen finns de också guldklimpar som verkligen räddar dagen...
och det är barnen!!
Man får vara med om många härliga stunder tillsammans med dom...
När de samtalar, när de utvecklas och lär sig saker, när de busar och testar gränser, men också när de kommer och söker kärlek, närhet och trygghet hos en.
Då värmer det som bara den i hjärtat!!
Och det allra bästa som finns..
det är att höra ett barn, verkligen skratta från hjärtat.
De kan ju ibland göra sig till eller så, men just det där rena härliga skrattet de skrattar så de håller på å kiknar.
Då kan man juh inte låta bli att skratta själv...
Och inte heller kan låta bli att älska sitt jobb!!