Toalettringen kan väl inte leda till gräl?

I början av ett förhållande, ni vet när allt är rosenrött och inlindat i sockervadd,
är det nästan omöjligt att tänka sig att man någonsin skulle kunna bli förbannad på mannen i fråga.
Allt han säger och allt han gör är perfekt!
Visst, han har sina små brister, men de hamnar under kategorin "gulliga små egenheter".
De där små sakerna som faktiskt gör honom till den han är
och det är ju just därför vi älskar honom så mycket.

Men grejen är den att det är precis alla de där små gulliga egenheterna
 som kommer att driva en till vansinne, senare in i förhållandet.
Just de där orsakerna som gjorde att vi föll för honom,
kan också komma att bli hans fall.

Den första tiden är han t.ex. så söt när han snarkar.
Det vi hör är ett bedårande snusande, och hans högljudda nattläten är så ljuv musik
 i våra öron att vi till och med kryper lite närmre honom.
Efter ett par veckor ligger man vaken och funderar seriöst på att kväva honom till döds med huvudkudden.
Det börjar med snälla puffar och slutar med regelrätta smalbenssparkar och armbågsattacker.
Man vill mer eller mindre slita ut hans polyper och trycka ner dom i halsen på honom.
Andas med näsan, gubbjävel!!

Han är kanske lite småklumpig och tappar saker för jämnan -
Charmig egenskap eller orsak till att tvinga honom att äta sittandes i badkaret
och spola av honom med högtryckstvätt efteråt?
Vet han kanske inte riktigt hur man använder tvättmaskinen och krymper och missfärgar dina kläder? -
Det väcker kanhända modersinstinker till en början,
 men får en efter ett tag att vilja slänga ner honom
i maskinen och köra på 90 grader och dubbla centrifugeringar.
Helst med ett miljöovänligt blekmedel!

I förhållandets första förälskelsefas är det svårt att i ens vildaste fantasi
 föreställa sig att toalettringens position kan leda till gräl och tandgnissel.
Det är ju sånt som trista gamla par bråkar om.
 Inte skulle väl vi bli osams om sådana petitesser.
Jag säger bara "think again"!!
Vi ska alla den vägen vandra.
För män och kvinnor har väldigt olika smärtgränser.
Män kan kliva över hinkvis med skräp,
smutstvätt och dammråttor stora som Paris Hiltoms såkallade hundar.
"Jag fixar det sen" betyder för en kvinna att jag gör det om ett par minuter...
medan det för en man kan betyda någon gång inom de nätmsta veckorna.

Fast det är väl det som är äkta kärlek?
Att stå ut med alla små egenheter, att älska någon trots deras brister.

Så ett hett tips till alla män därute;

Ta fram dammsugaren, kör en vända i tvättstugan eller plocka upp allt ert bråte.
Det är faktiskt bättre än blommor, som förspel räknat.
Men...
Säg för Guds skull inte att ni "hjälpt till i hemmet"
för då är ni tillbaka på ruta ett och lär få sitta på avbytarbänken ett bra tag framöver!





Godnatt! :)


Kommentarer
Postat av: Denice

Hahahaha.... Helt underbart inlägg :) :) Och så jävla sant... Du har just satt ord på alla kvinnors tankar och tyvärr en del av den sorgliga sanningen.. Själv vaknade ja halv 7 i morse eller rättare sagt halv 7 klev ja upp efter att ha legat och lyssnat på detta j***a snarkande i typ 50 min... Fast ja kan inte påstå att ja någonsin har tyckt att de har varit gulligt :)

2010-11-24 @ 13:28:40

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0