Jag har förlorat en ängel...
Jag hade sett så sjukt mycket fram emot den här dagen. Det var längesen jag, Joss och Aline sågs hemma hos någon, och tog en helkväll tillsammans.
Flera gånger har det varit på tal, men alltid har de kommit något i vägen.. fram tills nu! Äntligen!!
Vi ska dricka lite vin, kolla Idol och bara vara. Prata härliga minnen och kanske kika på gamla bilder.
Det är första gången Joss är hemma hos mej... helt sjukt. Ett år har vi bott där nu..
Men det kommer bli hur bra som helst..
Förutom en sak... att det kostade mej en vän.
Jag förstår inte vad som hände... vad allt det här kom ifrån.
Jag har aldrig dömt dej, aldrig tyckt att du inte passat in med oss, alltid räknat med dej.
Att du tycker att det här har undgått dej, är jag ledsen för.
Men de är inte så att vi "bjudit" in folk, och de sa jag till dej.
All din ilska och besvikelse måste bero på något annat..
jag vet inte om du nånsin kommer läsa min blogg igen, men om du gör de, så vill jag inte ha några elaka kommentarer eller synpunkter på det här inlägget, sålänge det inte är något som gynnar vår vänskap.
För det här är MIN version av allt som hände och hur JAG känner mej idag.
Jag har aldrig sagt nått skitsnack till dej. Visst, vi har haft sämre kontakt den senaste tiden...
vi har ringt om varandra och prioriterat olika saker.
Du har mått dåligt, jag har mått dåligt. Och vi har hanterat det på helt olika sätt.
Det kan du inte dömma mej för.
Men att det för dej är värt att kasta bort hela vår vänskap och be mej att aldrig mer höra av mej,
det övergår mitt förstånd, och det gör förbannat ont.
Jag har förlorat en ängel.. så känns det.
Du sitter väl och tänker nu att "de kunde du tänkt på tidigare" eller tycker att jag smörar.
Det skiter jag i... vi har båda gjort fel, men att det skulle sluta såhär, har inte en endaste gång funnits i min vildaste fantasi. Jag har aldrig trott att jag skulle förlora en vän på det här sättet...
Det är sorgligt, mycket sorgligt.. men jag kan inte, och tänker inte försöka tvinga dej att vara min vän.
Det borde vara en självklarhet.. och jag hoppas att vi hittar tillbaka till det någongång.
Men sålänge får du vara ifred. Och vi får försöka hitta oss själva på varsitt håll...
