bambiilovesyou

När jag tänker efter, är jag fan inte så tokig ändå..
nog för att jag som tjej, tjatar o gnatar eller tjurar över småsaker då och då..
men om man jämför det lilla, med allt jag faktiskt gör här hemma och för min man, så är de inte så tokigt ändå :)
Han har vart hemm i 2 dar nu och vart sjuk.. feber, huvudvärk, svag i kroppen, döende.. säg nått han inte har på symtom-listan.. men de är väl typiskt killar.. så har de alltid varit och kommer, med all säkerhet, alltid att vara!
Så när jag kom hem idag, ställde jag mej på en gång och gjorde pannkakor åt honom. Väckte honom, ur sin skönhetssömn, med en puss när maten var klar, och alt står serverat och klart på bordet. Kan man ha det bättre? (han alltså... för jag vet många sätt jag hade kunnat haft det bättre på just idag =P )

Tänk en hemmafru skulle man ha... :) I alla lägen!!




Idag har jag haft en tuff dag på jobbet. Vi hade en ganska allvarlig insident med ett barn i våran grupp, som hittade på "dumheter" som kunde ha slutat riktigt illa.
Jag var kvar sist av oss pedagoger, så jag fick ta snacket med mamman. Hon blev helt förfärad över vad han hade gjort, så hon började gråta och sa att hon snart inte vet vad hon ska ta sig till med honom. Han är en underbart ödmjuk, kramig och charmig pojke, som aldrig menar något illa, men får ibland för sig saker som man inte skulle kunna drömma om. Och för att inte tala om mamman. Hur go som helst och vill alltid allas bästa, och då såklart framförallt sina barns. Det var riktigt jobbigt att se hennes reaktion faktiskt... vad säger man likaom?

Just nu ligger jag i sängen och ska vila en stund och smälta pannkakorna jag har tryckt i mej :)
sen blire en långpromenad me Jempisen.. tjiihoo!!