Berg- och dalbana...
Idag är känslorna väldigt blandade... jag vet varken ut eller in!? Och jag vet inte ens anledningen till det.. det finns å mycket känslor och konstiga tankar som skulle behöva komma ut, och som sagt, de är minst sagt blandade!
Jag vill börja med att ge en ros till min underbara pojkvän... har glömt å berätta det, men när han var i Barcelona så köpte han en jättegod parfym till mej.. dessvärre lyckades jag tappa den ur min träningsväska en morgon när jag sprang till bussen, och märkte det inte förrän på eftermiddagen å när jag kom hem igen, låg den sälvfallet inte kvar på gräsmattan :( Jag blev jätteledsen och de tog ett tag innan jag kunde släppa de här, när jag berättade för Putte tyckte han att jag var klantig... antar att jag inte kan ha några direkta invändningar mot det!
Men nu på kryssningen gick vi in på taxfreen och han gick å letade upp samma parfym och köpte den åt mej, än en gång. Hela hjärtat fylldes verkligen med värme då och jag insåg att de var hans sätt att visa sin kärlek till mej! <3
Just nu sitter jag på altanen och lyssnar på min nya favorit -Joshua Radin, som Niklas på jobbet tipsade mej om. Sjukt skön röst och låtar som man bara försvinner in i en drömm när man hör... Känslosamma, lugna och alldeles underbara! Följ länken och lyssna på min personliga favorit http://www.youtube.com/watch?v=YIADdtY9pQA
Iförrgår när jag hade min pissdåliga dag när allt bara var fel, så såg jag, innan jag gick å la mej kl 21.30, en så himla fin film. Som jag på nått sätt, även om de inte alls är så mitt liv sett ut, kände så himla mycket igen mej i.
"I taket lyser stjärnorna" hette den. Den handlar om en flicka i högstadiet, var mamma har cancer, och hennes pappa är en okänd fransman som hon aldrig träffat. Hon träffar kompisar, börjar dricka och hur mycket hon än älskar sin mamma så vet hon inte hur hon ska hantera hela situationen med henne. Hon försöker verka starkare än vad hon egentligen är, hålla skenet uppe så att säga.
Men tillslut inser hon hur mycket hennes mamma betyder och att hon inte har så långt tid kvar. När detta går upp för henne så springer hon till sjukhuset, kryper ner i mammans sjukhussäng och där ligger de och gråter tillsammans. Efter bara ett par dagar så går mamman bort, och man får se hur hon står på sin mammas begravning.
Otroligt sorglig och berörande film som verkligen är värd att se tycker jag! Jag fick mej ett par tankeställare, speciellt kring min far. Men den dan jag står på min egen mammas eller pappas begravning... för mej kommer det att vara två helt olika saker, och två helt olika känslor och saknader. Men känslorna är skrämmande att tänka!
Ikväll har jag varit på fest på jobbet, eller ja, det var avslutning för all personal..
var inte så sugen från bärjan. Men många skulle gå och det vat ett tema "Huvudbonad" som många satsade på att fullfölja, så jag följde med ändå. Det var faktiskt riktigt lyckat!
Rektorn höll tal, det var bingo - i form av att man som ett lag skulle klara av olika uppdrag och sedan fick man bocka av dessa på sin bingoruta, våran 93-åriga rastvakt fick de flesta att börja gråta när han höll tal om sin tacksamhet att få komma till oss varje vecka, för att umgås med barnen. Att delta i deras utveckling och lärande, och känna gemenskap istället för att sitta ensam hemma.
Citat av farbrorn "det gör mej så glad att jag nästan slår knut på mig själv" haha! så jävla söt!!
Jag lånade en gamma polishatt! =P
Kollegorna tyckte att jag skulle passa som polis.. haha :) ja de skulle va nått de...
Har också vinkat av ytterliggare två barn från gruppen idag som gick på sommarledighet, för att sen gå vidare och börja skolan till hösten! usch de är inte lätt alltså, fick färsk basilika och en fin planterad solros av dem. Även då rullade tårarna ner för kinderna när man kramade dem hejdå...
Jag vill börja med att ge en ros till min underbara pojkvän... har glömt å berätta det, men när han var i Barcelona så köpte han en jättegod parfym till mej.. dessvärre lyckades jag tappa den ur min träningsväska en morgon när jag sprang till bussen, och märkte det inte förrän på eftermiddagen å när jag kom hem igen, låg den sälvfallet inte kvar på gräsmattan :( Jag blev jätteledsen och de tog ett tag innan jag kunde släppa de här, när jag berättade för Putte tyckte han att jag var klantig... antar att jag inte kan ha några direkta invändningar mot det!
Men nu på kryssningen gick vi in på taxfreen och han gick å letade upp samma parfym och köpte den åt mej, än en gång. Hela hjärtat fylldes verkligen med värme då och jag insåg att de var hans sätt att visa sin kärlek till mej! <3
Just nu sitter jag på altanen och lyssnar på min nya favorit -Joshua Radin, som Niklas på jobbet tipsade mej om. Sjukt skön röst och låtar som man bara försvinner in i en drömm när man hör... Känslosamma, lugna och alldeles underbara! Följ länken och lyssna på min personliga favorit http://www.youtube.com/watch?v=YIADdtY9pQA
Iförrgår när jag hade min pissdåliga dag när allt bara var fel, så såg jag, innan jag gick å la mej kl 21.30, en så himla fin film. Som jag på nått sätt, även om de inte alls är så mitt liv sett ut, kände så himla mycket igen mej i.
"I taket lyser stjärnorna" hette den. Den handlar om en flicka i högstadiet, var mamma har cancer, och hennes pappa är en okänd fransman som hon aldrig träffat. Hon träffar kompisar, börjar dricka och hur mycket hon än älskar sin mamma så vet hon inte hur hon ska hantera hela situationen med henne. Hon försöker verka starkare än vad hon egentligen är, hålla skenet uppe så att säga.
Men tillslut inser hon hur mycket hennes mamma betyder och att hon inte har så långt tid kvar. När detta går upp för henne så springer hon till sjukhuset, kryper ner i mammans sjukhussäng och där ligger de och gråter tillsammans. Efter bara ett par dagar så går mamman bort, och man får se hur hon står på sin mammas begravning.
Otroligt sorglig och berörande film som verkligen är värd att se tycker jag! Jag fick mej ett par tankeställare, speciellt kring min far. Men den dan jag står på min egen mammas eller pappas begravning... för mej kommer det att vara två helt olika saker, och två helt olika känslor och saknader. Men känslorna är skrämmande att tänka!
Ikväll har jag varit på fest på jobbet, eller ja, det var avslutning för all personal..
var inte så sugen från bärjan. Men många skulle gå och det vat ett tema "Huvudbonad" som många satsade på att fullfölja, så jag följde med ändå. Det var faktiskt riktigt lyckat!
Rektorn höll tal, det var bingo - i form av att man som ett lag skulle klara av olika uppdrag och sedan fick man bocka av dessa på sin bingoruta, våran 93-åriga rastvakt fick de flesta att börja gråta när han höll tal om sin tacksamhet att få komma till oss varje vecka, för att umgås med barnen. Att delta i deras utveckling och lärande, och känna gemenskap istället för att sitta ensam hemma.
Citat av farbrorn "det gör mej så glad att jag nästan slår knut på mig själv" haha! så jävla söt!!
Jag lånade en gamma polishatt! =P
Kollegorna tyckte att jag skulle passa som polis.. haha :) ja de skulle va nått de...
Har också vinkat av ytterliggare två barn från gruppen idag som gick på sommarledighet, för att sen gå vidare och börja skolan till hösten! usch de är inte lätt alltså, fick färsk basilika och en fin planterad solros av dem. Även då rullade tårarna ner för kinderna när man kramade dem hejdå...
Kommentarer
Trackback
