Memories lives forever...
Sitter på golvet i vardagsrummet och lyssnar på gamla dansbandslåtar
och tänker tillbaka på alla fina stunder med pappa!
När han plockade fram sitt munspel och spelade, eller när han sjöng
"Balladen om den kaxiga myran" som jag minns att jag alltig grät till.
Jag tyckte så synd om myran som fastnade i tuggummit och aldrig kom loss igen.
Ett annat fint minne av pappa är också när jag bara var ett par år och på söndagar fick vakna av
doften av nybakta bullar kl 7 på morgonen. Det var så mysigt!
Eller när pappa satt i köket och läste korsord eller la "patians" med kortleken.
Det finns många fina minnen som dyker upp när man väl börjar gräva i det förflutna!
snart är det dags att ta tag i begravningen också, och pappas lägenhet ska plockas ut.
det känns så sjukt, det är sånt som man ser sina egna föräldrar göra när en mor eller far-förälder har gått bort.
det är så mycket mer naturligt på något sätt. men nu gäller det mej, och min pappa.
Jag är bara 23 år, och som min syster sa, är jag är alladeles för ung för att förlora min pappa!
Man tror att vardagen ska stanna upp och tiden stå still när något sånt här händer.
Men livet rullar på i samma takt iaf, och man får försöka klara av dagarna så gott det går.
Än sålänge har det faktiskt gått rätt bra, jag kan le och skratta trots allt, och jag har underbara vänner och en underbar familj som finns här för mej.
Ävem om skillnaden mellan livet och döden är enorm, känns de inte riktigt så för mej.
det är svårt att förklara, men eftersom jag inte hade nån speciellt bra kontakt med pappa innan så känns de som om man fortfarande lever. Det är när man riktigt tänker på det, eller som på bårhuset / kapellet när man fick det så svart på vitt, när han låg där, kall och livlös, som det får upp för mej, och jag gråter och gråter.
Så planeringen inför, och själva begravningsakten kommer nog att bli riktigt tuff.
Mamma sa att hon självklart går med för min skull, och det är jag glad för! <3
nog pratat om livets svårigheter!
idag har jag varit på stranden med Carro & Jempa halva dan.
Shit va varmt de va..när jag gick upp imorse, och skulle kolla termometern så låg temperaturen på 37 grader i skuggan!
Helt galet!!
Nu ska jag snart ta mej en svängom med dammsugaren här hemma.
Väntar juh ivrigt på kvällens VM-FINAL mellan Holland och Spanien
Hejja Holland!!!
och tänker tillbaka på alla fina stunder med pappa!
När han plockade fram sitt munspel och spelade, eller när han sjöng
"Balladen om den kaxiga myran" som jag minns att jag alltig grät till.
Jag tyckte så synd om myran som fastnade i tuggummit och aldrig kom loss igen.
Ett annat fint minne av pappa är också när jag bara var ett par år och på söndagar fick vakna av
doften av nybakta bullar kl 7 på morgonen. Det var så mysigt!
Eller när pappa satt i köket och läste korsord eller la "patians" med kortleken.
Det finns många fina minnen som dyker upp när man väl börjar gräva i det förflutna!
snart är det dags att ta tag i begravningen också, och pappas lägenhet ska plockas ut.
det känns så sjukt, det är sånt som man ser sina egna föräldrar göra när en mor eller far-förälder har gått bort.
det är så mycket mer naturligt på något sätt. men nu gäller det mej, och min pappa.
Jag är bara 23 år, och som min syster sa, är jag är alladeles för ung för att förlora min pappa!
Man tror att vardagen ska stanna upp och tiden stå still när något sånt här händer.
Men livet rullar på i samma takt iaf, och man får försöka klara av dagarna så gott det går.
Än sålänge har det faktiskt gått rätt bra, jag kan le och skratta trots allt, och jag har underbara vänner och en underbar familj som finns här för mej.
Ävem om skillnaden mellan livet och döden är enorm, känns de inte riktigt så för mej.
det är svårt att förklara, men eftersom jag inte hade nån speciellt bra kontakt med pappa innan så känns de som om man fortfarande lever. Det är när man riktigt tänker på det, eller som på bårhuset / kapellet när man fick det så svart på vitt, när han låg där, kall och livlös, som det får upp för mej, och jag gråter och gråter.
Så planeringen inför, och själva begravningsakten kommer nog att bli riktigt tuff.
Mamma sa att hon självklart går med för min skull, och det är jag glad för! <3
nog pratat om livets svårigheter!
idag har jag varit på stranden med Carro & Jempa halva dan.
Shit va varmt de va..när jag gick upp imorse, och skulle kolla termometern så låg temperaturen på 37 grader i skuggan!
Helt galet!!
Nu ska jag snart ta mej en svängom med dammsugaren här hemma.
Väntar juh ivrigt på kvällens VM-FINAL mellan Holland och Spanien
Hejja Holland!!!
Kommentarer
Trackback
