bambiilovesyou -

Grekland, dag 7... med livet som insats

Sista dagen… efter den lugna strand-dagen igår kände vi oss sugna på att hitta på något igen. Vi hade funderingar på att dra med Vasilis ut på havet igen, Putte var sugen på att segla och jag var som vanligt nöjd bara jag fick sol!! J Så på morgonen gjorde vi oss i ordning för segling, vädret var lovande, med blå himmel, men ändå bra vind. Men när vi kom ner till hamnen, ch satte oss på caféet mittemot hans båt, såg det inte längre så lovande ut. Han hade inte fått tag i några som ville följa med (och han vill ha minst 4 pers för att gå ut), och trots att vi avvaktade till de andra utflyktsbåtarna hade gett sig av, så verkade intresset lågt. Vi funderade då på om vi skulle satsa på att ta 11.30 båten till samma strand som dagen innan, för en heldag där. Men så kom Vasilis med ett bra förslag… han hade sin moppe stående precis intill caféet där vi satt, så han sa att om han tar den, och vi hyr en, så kan vi dra Skopelos runt, så att vi får se mer än bara östra sidan. Vi nappade och snart var moppen hyrd… där satt vi och guppade fram på de otroligt dåliga vägarna, med en otroligt dålig moppe, som knappt gick framåt när man gasade, och med en alldeles förstor hjälm på huvudet.
Shit va läskigt det var!!! I grekland vill jag lova att det inte finns några som helst regler för hur man kör. Rätt ut i korsningar, omkörningar i kurvor. Helt galet… ett tag satt jag nästan och skrek där bak (jag kunde inte hyra en egen moppe, eftersom jag saknar körkort, men normalt vett behöver man tydligen inte ha för att få köra). Men efter ett tag vande man sig… vi susade fram, jäklar vilken natur, upp för berg.. nästan up till toppen på vissa, för att sedan ta en brandt 0ch kringelkrokig väg ner igen… upp och ner som en jäkla jojjo!! Första stoppet gjorde vi på stranden ”Kastani”, även kallas ”Mamma mia-stranden”. Större delen av mamma mia filmen spelades nämligen in där. Otroligt fin, men där stannade vi inte länge, för solen gassade och de fanns ingen skugga, och strandbaren hade blåst omkull.. haha. Så vi drog vidare till stranden intill - Milia.. en lång och otroligt fin sandstrand, med klargrönt vatten, och en mysig strandbar. Efter att ha badat, solat och slappat lite på Milia, körde vi nån halvtimme österut igen. Till ”mamma mia-kyrkan”, kyrkan där de i filmen gifter sig. Det var 200 trappsteg upp dit och brandt som bara den. Höjdskräck var inte att rekommendera! Vem som helst hade nog fått en liten känning av svindel där!! Och nedanför bara klippblock och öppet hav. Men väldigt vackert!! Efter turen upp och ner till kyrkan, så ville vasilis åka vidare och visa mer av Skopelos, men vi var helt slut, så vi bestämde oss för att åka tillbaka till skpelos stad, lämna tillbaka moppen och lägga oss vid poolen de sista timmarna. Det var skönt att komma tillbaka, turen var längre och mer ansträngande än jag trodde, och jag hade suttit bak på moppen i bra bikini, så kroppen hade tagit åt sig mycket sol under dagen. Ett dopp i den svalkande poolen var välkommet!!

Efter lite avkoppling så gick vi tillbaka till hotellrummet, duschade och gjorde oss klara för den sista kvällens middag. Vi kände att det var dags att börja vända tillbaka dygnet, och äta middag så tidigt som kl 18 idag (senaste dagarna har vi ätit mellan 21-23, vilket man juh inte är van vid hemma). Vi sa att vi skulle äta en riktig pangmiddag som avslutning på veckan, men riktigt så blev inte fallet. Till förrätt tog jag in ”Zucchini balls”, som var en riktigt positiv upplevelse, hur goda som helst! Och Putte tog in ”dolmades”. Tur att de var ganska mättande, för huvudrätten, ”Pork Fillet, Grilled” imponerade inte alls, torrt och segt kött, med halvsmakande pommes till. Men de slank ner…

Efter middagen så gick vi äntligen och gjorde mitt porträtt.. de tog tid och man kände sig lkite halvdum, stt sitta där som en apa i bur, med alla som gick förbi, elller stannade och tittade. Vissa med uppskattande blickar, medan andra inte alls verkade nöjda med konstnärens avbildning av mej…
Jag såg ju ingenting medans han målade, eftersom staffliet stod framför mej, så man var nådigt nyfiken. Resultatet blev bra… först var jag inte helt nöjd, för jag ser jäkligt korthårig ut. (jag haade håret uppsatt i en hästsvans, som han inte fick med på bilden), men när jag andra gången tittade på den, så framhävden den faktiskt mej. Det är kul att ha gjort ett sånt porträtt, och ett fint minne.
Det jag är mest nöjd med på bilden är mitt halsband med guldkors, som jag fick av mamma i namnsdagspresent, kvällen innan vi åkte. Jag blev så otroligt glad över det, och att få ha det på ett porträtt som jag alltid kommer spara, känns bra. För den dagen, mamma inte finns längre, så kommer halsbandet föralltid att vara ett av de finaste och mest betydelsefulla minnen jag har.
Jag har världens bästa mamma!!!! <3

Moppen vi hyrde, med de snygga hjälmarna.. haha