bambiilovesyou

Så var den här dagen snart över... en av de värsta dagarna hittills i mitt liv.
Men det har ändå gått bra. Det var en jättefin begravning pappa fick.
Den startade med min önskelåt "den siste seglatsen", sen pratade prästen om pappa, och hans personlighet - hur han levde, vad han tyckte om osv. I mellanaktern, när det var dags att gå fram till kistan och ta ett sista farväl och lägga sin blomma, så spelades thompas önskelåt "time to say goodbye", och sedan i slutet fick vi höra Mattes önskelåt "Tänk att få vakna". Alla tre låtvalen var otroligt fina, och fick en personlig touch på nått sätt.
4 av pappas syskon var på plats idag, dem har jag inte sett på nästan 20 år. Trragiskt men sant.
Höjerslev-släkten är stor, och jag har bara koll på knappt hälften av den.
Men jag tycker att det var fint av dem att komma!
Det hade pappa blivit så glad för.
Men det kändes så konstigt, som om han var där, inte bara själsligt, utan fysiskt.
Ibland när Matte pratade eller skrattade, så var det precis som om det vore pappa.
Att förstå att det var Min Pappa som låg i kistan framme vid altaret, känns så overkligt..

Jag velade fram och tillbaka om jag skulle framkalla ett kort på pappa och ställa på kistan,
men tillslut bestämde jag mej för att inte göra det.
Även om det hade varit fint, så hade det blivit ännnu jobbigare tror jag.
Att se hans ansikte där hela tiden.
Ett tag ville jag så gärna, springa fram till kistan, öppna den, och ge pappa en stor kram...
bara att få se honom igen. Jag vill inte släppa taget!!!

Jag vill gärna dela med mej av låttexten jag valde inför begravningen:


Hasse Andersson -  Den sista seglatsen

Båtarna ligger vid bryggan på parad
och i riggarna där spelar vinden
och han hör att det är havets serenad
han känner kvällsbrisen smeka genom skäggstubben och kinden
han går ombord på sin båt och sätter segel
och gör sig klar för sin sista seglats

Han står där till rors medan kvällsbrisen fyller hans segel
rak och stolt seglar han ut
inga vågor ingen krusning
havet ligger blankt som en spegel
och måsarnas skrik blir till en sista salut
när han styr bort över havet påväg mot horisonten
han är påväg på sin sista seglats

En ensam seglare påväg över djupa vatten
att få känna av hav och vind en sista gång
att med släkta lanterner segla in i den sista natten
när livets dag har blitt skymning och tillvaron för trång
som en stjärna som vandrar över himlen
är han påväg på sin sista seglats...




Vila i frid älskade pappa, farfar och man!


Är glad att jag hade mamma, brorsorna och syrran med mej idag... det var en stor tröst!!