bambiilovesyou -

Fotspår i sanden... och sorg i hjärtat!

Jag hoppas att Gud bär mig nu. Att han vägleder mig i mina sorger.
Min Pappa gick bort igårkväll, den 7 Juli 2010.
Trots den relationen vi har haft, så håller tårarna ändå på att dränka mig.
Han var min pappa, och jag hans prinsessa.

<3 Pappa, jag kommer alltid att vara din prinsessa <3

Ni kanske tycker det är konstigt att jag bloggar om det. Men de känns på nått sätt skönt att prata om,
att bara få skriva av sig.
Inse att det faktiskt inte är någon dröm, som jag för en sekund hoppades på imorse.
Jag somnade i tårar och vaknade i tårar och det verkar inte finnas något slut

Jag och brorsorna ska in till Karolinska idag, där pappa ligger.
Men numera inte längre vid liv.
Jag fick höra att han fick somna in och jag kan bara hoppas
att det gick fridfullt till, att han slapp lida den sista stunden i livet.

Idag ska de göra honom fin.. tända ljus och bädda ner honom under ett vitt lakan,
allt för att vi som anhöriga ska få en chans till ett värdigt farväl.
Trots att de egentligen redan är försent

Men jag är tacksam över att jag faktiskt hann träffa honom en sista gång
Att jag tog mod till mig, la allt gammalt bakom mig för en stund och hälsade på honom på sjukhuset
Jag är glad att jag tog hans hand
och sa till honom att jag har saknat honom.
Jag är glad att vi grät tillsammans av lycka
Och jag är stolt över att säga att han var min pappa

R.I.P.